13 - 2 2012

Skäms på mig... Som inte har uppdaterat sen i augusti.. Det har hänt så otroligt mycket sen dess. Jag lever i alla fall för er som inte trodde det ;)

En stor, stor pusselbit har fallit på plats och jag har kommit ut som homosexuell! När jag tittar tillbaka på tiden då jag mådde så fruktansvärt dåligt så kan jag se hur det har påverkat mitt mående. Jag har väl alltid någonstans vetat att det varit något fel, men eftersom hetronormen i sverige är så otroligt stark så är ju inte det de första man tänker att man kanske är när man är fjorton år och undrar varför ingen tycker om en eller varför man själv inte kan tycka killar är lika roligt som alla andra. Jag har med andra ord hittat mig själv och jag kan nu umgås och vara med killar utan att känna mig osäker och obekväm.
   Sen har jag ju fyllt 18 vilket har varit en stor befrielse! Kan i princip göra vad jag vill utan att fråga eller be om det. Nu fattas bara en egen lägenhet och ett jobb så kommer nog detta att fixa sig!
   Skolan gå jag fortfarande i... tyvärr. Det är enormt jobbigt just nu, känner mig så otroligt olycklig och hatisk till att sätta min fot i närheten av skolan... Men studenten är ju så otroligt nära bara knappa fyra månader kvar. Så jag borde hålla ut, men det är inte lätt. På torsdag och fredag ska jag ta truckkort! Vilket kommer göra det lättare för mig att få jobb. Så efter denna veckan ska jag börja söka massvis med jobb!

Jag tänkte bara ge en snabb uppdatering och jag LOVAR att skriva ett bättre inlägg antingen ikväll eller i veckan!

I will never back down

Det var skrämmande länge sedan jag skrev här sist. Och det har inte varit mening. Jag har så ingen inspiration  överhuvudtaget. Det står helt still. Dock tänkte jag återuppta skrivandet här och försöka mitt yttersta med att hitta inspiration och skriva läsvärda inlägg!

Först vill jag bara säga att min svacka har helt försvunnit och det är på grund av mina tabletter som jag har börjat på. Efter att ha gått i olika terapier under två år och försökt massvis med annat har ingenting varit i närheten mot det jag känner nu. Själv har jag väl varit si sådär med tabletter, det är i allmänhet ingenting jag skulle vilja vara bunden till. Men det får jag bara ta, för såhär bra har jag som sagt aldrig mått. Det var riktigt länge sen jag kände innerlig glädje. Jag kan hantera allt jag känner!
   Jag är en riktig stor gråtare, nej men jag gråter har alltid gjort det jag gör det ofta och även åt saker som inte är så speciellt stora. Men inte en tår har ja fällt sen i juni då ja började med tabletterna. Det är i och för sig skönt men det känns konstig och ovant.
   Och när jag mår dåligt så gör det lite ont, men jag faller aldrig ner i en sån svacka så jag själv inte kan hantera den. Är det jobbigt så räcker det med att skriva lite, kolla en film, eller bara vara ifred och tänka.
    Jag kan äntligen börja se mot en framtid, kanske planer och sätta upp saker att se fram emot. Jag har fått tillbaka mitt liv och det var länge sedan jag hade kontroll över livet och inte tvärt om!

Dock vill jag inte på något sätt göra "reklam" för antidepp tabletter. Jag har varit skeptisk länge och även mina föräldrar. Men eftersom jag om några veckor fyller 18 och ingenting annat hittills har fungerat så hade jag inte mycket till val. Jag står fast vid att man borde försöka med annat innan man ger sig in på tabletter. Jag står också fast vid att jag tycker att man bara ska ta tabletter och det verkligen är nödvändigt om det verkligen känns som att man inte klarar av sin vardag utan dom.

Min plan eller ja den vanligaste är att man tar tabletterna i ett år och sedan försöker trappa ner om det är läge. Undertiden ska man ju jobba med sina problem och försöka få ett "stabilt" mående.


Mitt kommande inlägg kommer att handla om hur jag blivit bemött av vuxna i min omgivning när jag mådde som sämst. Och med vuxna menar jag framför allt skolpersonal, men även av vården och andra nära vuxna jag haft omkring mig.

Må lite lite bättre tips.

Eftersom jag själv är nere i en enorm svacka så kan jag ju lika gärna använda mig lite utav den. Just nu är det inte mycket som hjälper, men jag kan ha mina stunder i vardagen och vissa saker upprepar sig och funkar. Dom tillfällena och trixen kan jag dela med mig av!

     Jag skriver det i punkt form för det är ju mitt favorit sätt ;)

                     Tankar

• Bara för att man känner en sak behöver den inte vara sann.

Jag har själv väldigt svårt för att tro på saker om jag inte känner dom. Även om jag vet att jag fick VG på provet och jag vill vara glad över det så känner jag mig inte glad över det och då är inte den lyckan jag vill känna riktig, då har jag inte "värd" att vara lycklig om jag inte känner det....   (helt sjukt jag vet, ja kämpar med det) eller som att jag känner att ingenting i mitt liv är roligt, fast jag egentligen långt in vet att vissa saker vissa stunder kan jag faktiskt le åt och känna en gnutta glädje av.. Men i den situationen är ju inget roligt då är det inte verkligt för mig att det finns saker som är det. Hänger ni med på vad jag menar eller är jag helt ute och snurrar?

• Bara för att folk är elaka, taskiga, ointresserade, stressade eller vad det nu kan vara så är det inte personligt riktat till mig.

Just nu tar jag allt personligt. Allt som jag kan vrida och vända till min nackdel, vrider jag trehundra varv och lite till på. Problemet är bara att det är bara jag som blir lidande, det är faktiskt inte mitt fel att en kompis är på dåligt humör och är otrevlig, eller att en lärare vägrar lyssna. Det är ju deras problem egentligen!

• Bara för att jag gör fel, betyder det inte att jag är fel

Det är faktiskt en sjukt viktig punkt, jag kan inte hjälpa att jag mår dåligt och låter det kanske gå ut över en lektion då jag inte gör någonting på den. Bara för att jag gör fel, eller skulle svara fel på någonting eller gör misstag betyder inte det att jag ÄR misstaget.

          Färdigheter

Nu har jag faktiskt tagit fem stycken från  (http://www.shedo.org/?v=page&pkey=skills). Det är en sjukt bra sida som har massa tips som man kan göra när man mår dåligt eller vill skada sig själv! Dessa är då mina favoriter som jag försöker använda:

1. Dansa hysteriskt till vild musik.
2. Gör tvärtom. När du vill skada dig själv, gör något mysigt eller trevligt istället. Tex bada badkar eller se en film.
3. Alternativ istället för att skada sig själv, krama en isbit i handen.  (man tror inte det ska göra så ont men det gör sjukt ont haha)
4. Välj ett föremål, till exempel ett suddgummi och försök komma på 30 saker man skulle kunna använda det till.
5. Om du inte kan göra något åt smärtan, bli medveten om den. Känn den fullt ut, acceptera den och kom ihåg att den inte kan skada dig.

Sen har jag egna som jag upptäckt själv och som jag själv upplever funkar ibland..

• Kolla på Vänner (tv serien). Hur mycket jag än "vill" förneka det så hur dåligt jag än mår kan jag i alla fall le åt vänner. Vänner får mig att le och oftast så småning om skratta och glömma bort världen utanför.     Om ni inte gillar vänner ta en annan komendi serie!
• Tvinga mig själv att umgås eller göra saker, det är i och för sig inte så ofta jag tvingar mig själv utan det är mer min underbara mamma som tvingar med mig ut på saker för att jag inte ska ligga i sängen och dö en hel dag men det händer att jag ibland tar mig i kragen och gör nåt vilket oftast hjälper lite grann.
• Spela gitarr kan ibland funka faktiskt. Jag med världens sämsta tålamod men jag klarar det då kan ni ;)

Tro inte att ja kommit på allt detta själv, det är människor omkring mig som påmint mig om saker vissa saker och då har jag fastat för några, andra inte. Jag e ingen positiv människa nu och vill inte försöka utstråla att jag är bäst på dessa knep för det är ja verkligen inte! Jag är en stor pessimist och är ofta negativt inställd till dessa knep och knop, men ibland funkar det faktiskt. Och jag tycker någonstans att har du en liten liten känsla av att jo men just idag skulle det kunna vara skönt/ kännas lite lättare/ är lite intressant eller what ever så tycker jag ni ska testa! Det är ju faktiskt inte ovärt att göra det och sen kan ingen säga att ni inta försökt. Vem vet kanske funkar det, jag har blivit förvånad många gånger när jag själv testat.


Lycka till och kom ihåg att man behöver inte vara bäst i världen på alla saker. Det finns bara en av dig och du behövs! Jag tror att alla är här av en anledning, så det är bara att hitta den för världen skulle verkligen inte bli den samma utan just dig.

Allt och ingenting kan hända.

Ibland kan jag bli rädd för mina egna känslor. Hur otroligt mycke dom strider mot mina tankar och mitt förnuft. Jag kan känna saker så starkt att jag ofta blir slav för mina känslor och dom blir min verklighet, även fast jag långt in i mig själv vet att det jag känner inte är sant eller stämmer överrens med verkligheten.
    Men mina känslor blir så starka att allt blir till verklighet, och jag har ingen ork eller motivation längre till att försöka motarbeta det. För det kanske funkar en stund med till slut orkar man inte hålla emot längre när allt ösas över en.

Jag måste på något plan känna att jag har kontroll över min situation. Och när jag mår skit och inte vet vad jag ska göra får jag panik, för jag har ingen kontroll då. Ingen att prata med, inget som hjälper, panik.
   Jag blir frustrerad över min situation. Precis som folk omkring mig. Det känns som vi har "löst" allt nu och då ska det vara bra. Jag har fått hjälp i skolan tillräckligt mycke så jag kan hänga med. Och BUP "försöker" hjälpa mig genom att prata. Men ändå kommer jag ingen vart, och ändå mår jag som jag gör.

Allt och ingenting kan hända. Jag vågar inte tro eller hoppas på något. Jag försöker ta en dag i taget och andas i min egna takt. Det är här jag är nu, och det är här jag inte trodde jag skulle vara igen.

Liten uppdatering

Idag har jag lyckats:

• komma i tid till skolan
• göra klart kompletteringsuppgiften.
• Förtränga skolan genom en stund på stan med en fin vän,
• lyckats mota bort ångest genom att panik städa
• och har planer inför kvällen att tillbringa den framför vänner!

Hade detta varit ett år sedan, hade jag varit slav för mina egna känslor. Jag hade låtit allt komma och skölja över mej. Förmodligen hade jag suttit och gråtit inne på toan och desperat försökt tänka ut en lösning för att komma ur tillståndet jag var i. Sedan hade jag gått hem och lagt mej framför datan och läst igenom massa skit och låtsats som verkligheten runt omkring mig inte fanns.

På de sättet ser jag att jag har kommit en bit på vägen. Jag ser att jag klarar av att hantera min ångest en aning bättre än innan. Jag har tagit en steg i rätt riktning. Även om det för de mesta beror på att jag blivit äldre och nu vet varför jag är som jag är och mår som jag gör.

Våra brister, gör oss till människor.

Min svacka

Jag ska erkänna. Jag ska skriva det. Och inse det. Försöka acceptera.

Jag är nere i en stor svart svacka. 


Jag vill egentligen inte vara det. Jag vill inte inse, och jag vägrar acceptera det. Men det är jag. Och egentligen kan jag inte göra något speciellt åt det. Mer än att hålla ut. Men jag hatar att jag inte har en plan, att jag inte har kontroll. Jag vet inte vad jag ska göra för att må bättre. Jag är nästan tillbaka där jag inte riktigt vet varför jag mår dåligt och då blir ångesten större en vad den kanske egentligen borde vara.

En sak kan jag faktiskt göra. Som kan få min ångest att svalna en aning. Jag brukar stänga in mig på mitt rum. Släcka överallt och försöka få så mörkt som möjligt, sen lägga mig i sängen och kolla på en serie. Jag har helt dille på serier. Filmer är bra men dom tar slut så fort. En två timmar så är den slut, en serie är oftast på 20 timmar om inte mycket mycket mer! Vilket är underbart. Jag glömmer allt när jag ser på serier. Helst en hyfsad glad serie annars blir det för deppigt. Men när jag kollar på serier så känns det som att mitt liv står stilla. Ingenting runtomkring mig finns. Inga känslor, inget som gör ont. Jag sitter bara som en gud uppe på ett moln och kollar ner på folks liv.
    Mina favoritserie är Vänner. Jag älskar vänner och har alla tio säsongerna. Det är otroligt jag kan se vänner hur mycket som helst avsnitt efter avsnitt utan att tröttna. Men jag har ju velat ha lite nytt och annat än bara vänner, så nu senaste har jag kollat på Greys Anatomy. Men det har jag följt på tv och jag har även alla säsongerna där med. Alla som kommit ut i alla fall. Men den är jag lite trött på i alla fall de gamla avsnitten... Så nu för en vecka sen köpte jag hela serien av Anna Pihl. En dansk krimserie som jag följde när den gick på tv för länge sen men som jag hade glömt mycket utav. Men nu har jag sätt klart alla 30 avsnitten...  Vilket betyder att jag behöver en ny! Funderar på Brothers and Sisters eller Gilmore Girls. Men det är i alla fall mitt sätt att koppla bort omvärlden.

För min vardag är tuff nu. Och jag brottas med en massa ångest dagligen. Även om det inte syns. Men det värsta är inte att jag har ångest, eller att jag är arg. De värsta är att jag inte kan agera ut det. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag bara trycker undan det. Och det funkar inte i längden och leder oftast bara till ångest attacker. Så jag försöker bara klara av vardagen. En bit i taget, och hoppas på att känslorna inte blir för överväldiga på vägen.

Nu vet ni i alla fall hur jag ligger till. Jag kanske inte kommer uppdatera så ofta. Jag försöker verkligen för bloggen betyder mycket för mej...

Självkänsla är super viktigt!

Skillnaden mellan självkänsla och självförtroende ska jag bara presentera lite snabbt. Självförtroende hör man ju på namnet det är hur mycket man tror att man klarar. Hur man känner att sin prestationsförmåga är. Tex kommer jag orka springa såhär långt? Eller kommer jag orka ta den här skiten? Medan självkänsla är som också på namnet sin känsla om sig själv, att veta vem man är och sina starka och svaga sidor.Tex det känns inte som att jag duger. Eller det spelar ingen roll om jag säger vad jag tycker. Då har man ingen respekt för sig själv ingen bra känsla om sig själv. Jag tex vet att jag klarar den här skoluppgiften om ja koncentrerar mig och verkligen fokuserar på att förstå den = självförtroende, men jag kommer aldrig vara nöjd med det jag har åstadkommit = självkänsla.

Jag har spenderat otroligt mycket (kanske onödig mycke) energi på att gå runt att vara arg på att självkänsla inte finns i skolan som ett eget ämne. Jag menar det är ju helt otroligt. Vi ska alltså lära oss om hur vi levde under medeltiden och vad för träd som växer i världen, men vi ska tydligen inte lära oss att hantera våra känslor och kunna känna att vi duger och är underbara som vi är. Nej istället är det viktigt att barn och ungdomar lär sig hur man passar en karta och springer runt som idioter i skogen och letar efter stämplar att stämpla ett lätt blött och skrynkligt papper. Ja men va fan kom igen! Varför tror ni att det blir bråk? Varför tror ni att folk blir mobbade? Varför i helvete tror ni att barn och ungdomar mår sämre!? Gah ni hör säker att jag är lite lätt förbannad haha... Nej men för i helvete, vakna upp och se lösningen! Jag tror lätt att om barn i sådär 7 - 8 års ålder skulle få öva upp sin självkänsla så skulle dessa problem med mobbning, bråk och psykisk ohälsa minska starkt. Klart att inte alla behöver det, men när man tänker efter så alla "steriotypiska" barn i skolan har dålig självkänsla! Tex...

En tyst person som helst inte räcker upp handen = Känner oftast inte som att hennes åsikter räknas, att hon är en i mängden och ingen bryr sig om henne = Dålig självkänsla.

En som skriker och vill bråka och ha folks uppmärksamhet för de mesta hela tiden = behöver ständigt bekräftelse och behöver bli sedd och känna att som duger till något = dålig självkänsla.

En som snackar skit och är "ledaren" i gänget i klassen = Mår bra av att trycka ner andra, vill känna sig viktig/populär och kan göra det mest elaka sakerna för att inte bli ensam = dålig självkänsla.

Den coola som gör sig märkvärdig över sina märkeskläder eller sin interligens = starkt behov av bekräftelse och känna sig värdig = DÅLIG SJÄLVKÄNSLA!

Haha asså det är ju lite lätt skrattretande! Jag vill bara säga att jag tycker inte på något sätt att dessa personer är elaka eller idioter eller ja vad ni nu kan fundera över. Jag har också otroligt dålig självkänsla, fast ja vänder det mot mig själv genom att skada mig själv osv. Men det jag vill komma fram till att alla behöver uppmärksamhet, alla behöver bekräftelse ALLA behöver känna att dom duger! Detta är exempel på bra självkänsla

• Känner att man duger trotts att man inte är bra på allt eller ser ut som idealbilderna av tjejer och killar.
• Känner att man har rätt att ta plats och synas och tycka och tänka som man vill.
• Vågar tala om hur man mår eller vad man tycker
• Accepterar att alla inte tycker om en och att man själv inte kan tycka om alla.
• Man kan belöna och berömma sig själv.
• Kunna be om hjälp när man behöver.
• Känner att man är värd att må bra.
• Känner att man har rätt att både säga jag och nej till saker.
• Vågar prova nya saker och nya situationer.
• Man vågar misslyckas
• Inser att man gör så gott man kan.

Det mesta är taget från http://www.umo.se/Jag/Sjalvkansla/

Jag menar hur många gånger hör vi speciellt ungdomar "vad fan har hon för problem? vad vill hon mej? ja skiter väl i om hon gillar mej eller inte?" OFTA. Och man säger inte så om man inte bry sig! Klart att man bryr sig, man vill ju vara omtyckt, men helt seriöst alla kan inte tycka om alla det går inte! Jag har lärt mig att även folk i min omgivning som jag trott haft bra självkänsla inte alls har det. Dålig självkänsla är inget ovanligt över huvetaget. Och är heller inget att skämmas över... Det blir ju bara jobbigt för en själv. Sen klart det alltid kommer finnas folk som inte "bryr sig" eller orkar lära sig eller så, men jag tror att blir barn och ungdomar även vuxna påminda om att de kan öva upp sin självkänsla och faktiskt må bra. Ja menar hur kul är det att gå runt och känna sig skit, bry sig om vad andra tycker, vara svartsjuka eller avundsjuka? Jag tipsar alla ungdomar att läsa eller lyssna på som jag gör Du Äger av Mia Törnblom, för vuxna heter den väl Självkänsla. Där i finns övningar och tips och trick för en bättre självkänsla! Och det kanske tar högst en kvart att skriva varje kväll... Va är de egentligen? ingenting.


En sak jag lärt mig från att lyssna på Mia

Man kan göra fel, men det betyder inte att man är fel.