I will never back down

Det var skrämmande länge sedan jag skrev här sist. Och det har inte varit mening. Jag har så ingen inspiration  överhuvudtaget. Det står helt still. Dock tänkte jag återuppta skrivandet här och försöka mitt yttersta med att hitta inspiration och skriva läsvärda inlägg!

Först vill jag bara säga att min svacka har helt försvunnit och det är på grund av mina tabletter som jag har börjat på. Efter att ha gått i olika terapier under två år och försökt massvis med annat har ingenting varit i närheten mot det jag känner nu. Själv har jag väl varit si sådär med tabletter, det är i allmänhet ingenting jag skulle vilja vara bunden till. Men det får jag bara ta, för såhär bra har jag som sagt aldrig mått. Det var riktigt länge sen jag kände innerlig glädje. Jag kan hantera allt jag känner!
   Jag är en riktig stor gråtare, nej men jag gråter har alltid gjort det jag gör det ofta och även åt saker som inte är så speciellt stora. Men inte en tår har ja fällt sen i juni då ja började med tabletterna. Det är i och för sig skönt men det känns konstig och ovant.
   Och när jag mår dåligt så gör det lite ont, men jag faller aldrig ner i en sån svacka så jag själv inte kan hantera den. Är det jobbigt så räcker det med att skriva lite, kolla en film, eller bara vara ifred och tänka.
    Jag kan äntligen börja se mot en framtid, kanske planer och sätta upp saker att se fram emot. Jag har fått tillbaka mitt liv och det var länge sedan jag hade kontroll över livet och inte tvärt om!

Dock vill jag inte på något sätt göra "reklam" för antidepp tabletter. Jag har varit skeptisk länge och även mina föräldrar. Men eftersom jag om några veckor fyller 18 och ingenting annat hittills har fungerat så hade jag inte mycket till val. Jag står fast vid att man borde försöka med annat innan man ger sig in på tabletter. Jag står också fast vid att jag tycker att man bara ska ta tabletter och det verkligen är nödvändigt om det verkligen känns som att man inte klarar av sin vardag utan dom.

Min plan eller ja den vanligaste är att man tar tabletterna i ett år och sedan försöker trappa ner om det är läge. Undertiden ska man ju jobba med sina problem och försöka få ett "stabilt" mående.


Mitt kommande inlägg kommer att handla om hur jag blivit bemött av vuxna i min omgivning när jag mådde som sämst. Och med vuxna menar jag framför allt skolpersonal, men även av vården och andra nära vuxna jag haft omkring mig.