Självkänsla är super viktigt!

Skillnaden mellan självkänsla och självförtroende ska jag bara presentera lite snabbt. Självförtroende hör man ju på namnet det är hur mycket man tror att man klarar. Hur man känner att sin prestationsförmåga är. Tex kommer jag orka springa såhär långt? Eller kommer jag orka ta den här skiten? Medan självkänsla är som också på namnet sin känsla om sig själv, att veta vem man är och sina starka och svaga sidor.Tex det känns inte som att jag duger. Eller det spelar ingen roll om jag säger vad jag tycker. Då har man ingen respekt för sig själv ingen bra känsla om sig själv. Jag tex vet att jag klarar den här skoluppgiften om ja koncentrerar mig och verkligen fokuserar på att förstå den = självförtroende, men jag kommer aldrig vara nöjd med det jag har åstadkommit = självkänsla.

Jag har spenderat otroligt mycket (kanske onödig mycke) energi på att gå runt att vara arg på att självkänsla inte finns i skolan som ett eget ämne. Jag menar det är ju helt otroligt. Vi ska alltså lära oss om hur vi levde under medeltiden och vad för träd som växer i världen, men vi ska tydligen inte lära oss att hantera våra känslor och kunna känna att vi duger och är underbara som vi är. Nej istället är det viktigt att barn och ungdomar lär sig hur man passar en karta och springer runt som idioter i skogen och letar efter stämplar att stämpla ett lätt blött och skrynkligt papper. Ja men va fan kom igen! Varför tror ni att det blir bråk? Varför tror ni att folk blir mobbade? Varför i helvete tror ni att barn och ungdomar mår sämre!? Gah ni hör säker att jag är lite lätt förbannad haha... Nej men för i helvete, vakna upp och se lösningen! Jag tror lätt att om barn i sådär 7 - 8 års ålder skulle få öva upp sin självkänsla så skulle dessa problem med mobbning, bråk och psykisk ohälsa minska starkt. Klart att inte alla behöver det, men när man tänker efter så alla "steriotypiska" barn i skolan har dålig självkänsla! Tex...

En tyst person som helst inte räcker upp handen = Känner oftast inte som att hennes åsikter räknas, att hon är en i mängden och ingen bryr sig om henne = Dålig självkänsla.

En som skriker och vill bråka och ha folks uppmärksamhet för de mesta hela tiden = behöver ständigt bekräftelse och behöver bli sedd och känna att som duger till något = dålig självkänsla.

En som snackar skit och är "ledaren" i gänget i klassen = Mår bra av att trycka ner andra, vill känna sig viktig/populär och kan göra det mest elaka sakerna för att inte bli ensam = dålig självkänsla.

Den coola som gör sig märkvärdig över sina märkeskläder eller sin interligens = starkt behov av bekräftelse och känna sig värdig = DÅLIG SJÄLVKÄNSLA!

Haha asså det är ju lite lätt skrattretande! Jag vill bara säga att jag tycker inte på något sätt att dessa personer är elaka eller idioter eller ja vad ni nu kan fundera över. Jag har också otroligt dålig självkänsla, fast ja vänder det mot mig själv genom att skada mig själv osv. Men det jag vill komma fram till att alla behöver uppmärksamhet, alla behöver bekräftelse ALLA behöver känna att dom duger! Detta är exempel på bra självkänsla

• Känner att man duger trotts att man inte är bra på allt eller ser ut som idealbilderna av tjejer och killar.
• Känner att man har rätt att ta plats och synas och tycka och tänka som man vill.
• Vågar tala om hur man mår eller vad man tycker
• Accepterar att alla inte tycker om en och att man själv inte kan tycka om alla.
• Man kan belöna och berömma sig själv.
• Kunna be om hjälp när man behöver.
• Känner att man är värd att må bra.
• Känner att man har rätt att både säga jag och nej till saker.
• Vågar prova nya saker och nya situationer.
• Man vågar misslyckas
• Inser att man gör så gott man kan.

Det mesta är taget från http://www.umo.se/Jag/Sjalvkansla/

Jag menar hur många gånger hör vi speciellt ungdomar "vad fan har hon för problem? vad vill hon mej? ja skiter väl i om hon gillar mej eller inte?" OFTA. Och man säger inte så om man inte bry sig! Klart att man bryr sig, man vill ju vara omtyckt, men helt seriöst alla kan inte tycka om alla det går inte! Jag har lärt mig att även folk i min omgivning som jag trott haft bra självkänsla inte alls har det. Dålig självkänsla är inget ovanligt över huvetaget. Och är heller inget att skämmas över... Det blir ju bara jobbigt för en själv. Sen klart det alltid kommer finnas folk som inte "bryr sig" eller orkar lära sig eller så, men jag tror att blir barn och ungdomar även vuxna påminda om att de kan öva upp sin självkänsla och faktiskt må bra. Ja menar hur kul är det att gå runt och känna sig skit, bry sig om vad andra tycker, vara svartsjuka eller avundsjuka? Jag tipsar alla ungdomar att läsa eller lyssna på som jag gör Du Äger av Mia Törnblom, för vuxna heter den väl Självkänsla. Där i finns övningar och tips och trick för en bättre självkänsla! Och det kanske tar högst en kvart att skriva varje kväll... Va är de egentligen? ingenting.


En sak jag lärt mig från att lyssna på Mia

Man kan göra fel, men det betyder inte att man är fel.