När jag haft så jobbigt i skolan har mitt självförtroende sänkts mer och mer med åren, vilket jag själv tror har lett till mitt självskadebeteende och min ständiga känsla av att inte vara värd ett skit. Jag fick bevisat för mig gång på gång att jag inte klarade av saker oavsätt om jag kämpade och trodde på mig själv. Vilket ledde till att jag inte ens försökte utan bara fick ångest när kraven kom upp. Det är ju inte så lätt att lära sig motarbeta det när man är sådär 12, 13 år. Och speciellt inte när folk sa att jag inte kämpade tillräckligt mycke utan bara va "lat" med finare ord.
Men i vilket fall så håller jag på att så smått bygga upp det igen och jag har lärt mig mycket på vägen. Jag har sjukt mycket bättre självförtroende nu en vad jag har haft tidigare. Tänk hur jävla viktigt det ändå är med självförtroende. Man ska leva med sig själv resten av sitt liv och leva med ens egna brister och goda sidor. Man tar sig aldrig någonstanns i livet om man inte har självförtroende! Och det finns så många som inte har det.
Det är enligt min åsikt mycket av skolans fel. Lärare idag är sjukt lama och har ingen koll alls på eleverna, det är mest ute efter att "göra sitt jobb" och det verkar vara enligt dom att lära ut. Men jag tycker att vara lärare är så mycket mer en bara ämnet/ämnerna man undervisar i. Speciellt när man är låg och mellanstadie lärare! Lärare har enligt mig inte koll på barnen och vad dom håller på med och hur dom är mot varandra. När jag gick i låg och mellanstadiet så gick jag på samma skola från 3an till 6 an. Och under de åren bråkade jag enormt med mina kompisar, och alla var så sjukt taskiga mot varnadra. Och lärarna var medvetna om det, men gjorde inte mycket för att hindra det. De tröttnade snabbt på våra ständiga bråk och till slut bara ignorerade det. Jag förstår att lärare också kan bli uppgivna och tycka att det är piss, det är mänskligt. Men det som inte är okej är när de beter sig som att dom inte har någonting med det att göra. Väljer man att bli lärare ingår väldigt mycke konflikthantering och engagemang i barnen och deras mående och sociala förmåga. Och det blir ju inte så mycket bättre i högstadiet där vi enligt alla andra plötsligt blir tolkade som "vuxna" eller äldre och kan klara oss själva. vi är fortfarande barn när vi är mellan 13 - 15 år!
Nu vet ju inte jag hur mycket man får lära sig när man går och läser till lärare, men jag tycker att man ska få många kurser i barn, deras utväcklig, konflikthantering, kurs i hur man hanterar barn med inlärningssvårigheter med lätta problem (man tillkallar oftast specialpedagoger vid större problematik) och mycket mycket mer! Eller anställa andra människor som har hand om just detta i skolan som har lite mer koll än en skolsyster som kanske sitter på sitt kontor eller i lärarummet hela dagarna. Lärarna måste vinna elevernas förtroende och respekt för att bara själva lärandet ska kunna fungera vilket kan vara svårt men så himla nödvändigt och det är synd att många lärare ofta skiter i det.
En annan sak som jag tycker är viktigt som jag också tycker det är brist på i lärar världen är mänsklighet och empati när det gäller själva lärandet. Dom är oftast helt likgiltiga i humöret och pratar med samma tonläge och om samma saker länge. De borde göra lektionera lite roligare, personligare och vara mer engagerade i de dom gör så tror jag eleverna hade haft mer respekt för dem.
Men för att komma tillbaka till självförtroendet så har jag i alla fall lärt mig att tänka lite "outside off the box" och ibland lyckas jag faktiskt känna det med, i hela kroppen. Men oftast inte... Eftersom det är sjukt svårt. Men när man får en kommentar av någon om hur man t ex ser ut som är negativ så är det bara en själv som låter de fröet gro i en. Det kommer alltid finnas elaka människor och folk som behöver hävda sig på alla möjliga sätt. Så varför lyssna på dom? varför har just DOM rätt och inte den som sa att jag såg fin ut idag? Man måste välja vad man vill lyssna på och inte ta skit från osäkra människor. För det är precis vad de människorna är, osäkra! Annars har man ingen anledning att hacka på någon annan om man inte är osäker på sig själv. Så försök motarbeta alla negativa tankar om dig själv! För om du kan vara sämst kan du ju lika gärna vara bäst? om ingenting ändå spelar någon roll ;)
Någonting jag har tänkt på är att jag är väldigt, ovanligt positiv i den här bloggen. Ja vill inte framstå som någon super positiv och duktig människa i den här bloggen och jag hoppas inte någon uppfattar mig sådan. Jag försöker bara att inte bli för typiskt mig, pessimistisk och otålig haha. Nej men jag försöker skriva om mina framgångar inte motgångar i min väg upp ur allt komplicerat. Men någon gång då och då kanske det skulle passa med ett inlägg som är mer "negativt" eller "mänskligt" bara för att låta er se att jag är mänsklig ;) Jag vet att det i alla fall kan vara viktigt för de som läser min blogg och mår dåligt. Vet inte hur jag ska förklara det riktigt men brukar sätta etiketten Vardagligt personligt på de inläggen. Än så länge är de rätt få men de kommer fler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar