torsdag 30 december 2010

2010 - 2011

Nu är det bara en två dagar kvar på 2010. För precis ett år sedan startade jag en annan blogg på en annan sida och skrev om min kamp mot självskadebeteende och om att få vuxna att förstå. På ett år nu tills det att jag började må bättre skrev jag 115 inlägg. Och jag har kvar vart enda ett. Jag går tillbaka i arkivet och drar ut en text jag skrev ungefär vid den här tiden på året förra året.

2009 började inte bra och slutade inte bra heller. Hoppas bara att 2010 blir bättre. även om ja vet att det inte kommer bli det så måste jag hoppas..

--No one can find the rewind button, So cradle your head in your hands and breathe--
 

Vet inte om ni andra kan se det, känna det eller märka det. Men jag gör. De ynka orden där uppe är laddade med allt och ingenting. Och det gör ont att läsa det. 
    Jag tror att det kanske känns mer för mej eftersom det är jag som skrivit det och så vidare, men det jag vill komma till är att även fast jag var övertygad om att ingenting skulle förändras och att det aldrig någonsin skulle komma någon som förstod mej och det mörka jag då upplevde, så blev jag bättre, saker förändrades på sätt jag aldrig trodde det skulle göra och saker fick mej och bli starkare och få mer insikt i vad som faktiskt hända runt omkring mej och med mej själv.
    Men jag tror att så länge man får "panik" och bara vill ta sej ur situationen och måendet man är i kan inte mycket hjälpa en. Då blir det bara alla snabba mer effektiva lösningarna som självskadning och mediciner.  Som oftast inte hjälper ett jävla skit i längden eller egentligen. 

Jag tror att man måste ta ett djupt andetag, försöka acceptera det man är i, hur man mår och inte trycka undan det eller vara destruktiv för en sekund. Sen måste man försöka se det lite mer utifrån, och känna att detta man känner inte dödar en. Istället för att försöka fly undan det man känner, så känn det du känner fullt ut känn varenda liten ångest del inom dej och säg till dej själv att det inte är något farligt. För det är det ju faktiskt inte, även om det är sjukt jobbigt och verkligen ingenting man gör bara sådär.
       När man själv inser hur man mår, och inte är ute efter att trycka undan det eller få det att försvinna på tre sekunder så har man tagit ett stort steg i rätt riktning! Även om man sen faller tillbaka i det så ska man försöka hålla sej till det man insett. För det gör allt otroligt mycket lättare.


Så mitt nya lilla citat eller vad man ska kalla det för 2011 får bli:

Det som händer, händer. Allt är möjligt och jag lovar att kämpa för det jag tror på är det rätta för mej och inte låta dåligt mående förstöra min framtid.

.

2 kommentarer:

  1. Hej har nu suttit här denna morgonen och läst din blogg och har nu tårar i ögonen av glädje för din skull för att du mår bättre. Läser alldeles för ofta om tjejer som mår dåligt. Har själv en liten tjej på 6 år och är redan orolig för hur hon kommer att hantera framtiden med alla krav som ställs. Tack för dina ord och Ha ett riktigt gott 2011´kram

    SvaraRadera
  2. Hejsan! Va roligt att du hitta till min blogg! Tack så jätte mycket för din varma kommentar!

    Förstår din oro, men du verkar vara en medveten förälder som lägger energi på att förstå! Och det är jätte bra och jag tror att din dotter kommer klara sig fint med en förälder som du!
    Tack desamma! kram

    SvaraRadera