Jag har klarat mej undan att skada mej själv nu i två månader. Suget ökar dock men jag brukar klara av att trycka undan det och fokusera på nåt annat. Abstinensen är inte lika stark, inte lika intensiv som den en gång varit. Därför är den lättare att motstå. Men ändå är det en liten del av mej som vill, som tycker att det är mycket att ge upp genom att sluta. Även om denna delen bara består av ca 15% så skriker den högt inuti mej just nu. Och det gör ont.Men jag känner ändå en stark kontroll jag inte tidigare känt, en slags trygghet i mej själv. Att det är jag som bestämmer, inte mina känslor eller impulser. Så jag kan i detta läget i alla fall bestämma vad jag ska göra själv. Även om mina känslor kan påverka mitt val är det ändå mitt alldeles egna val, för en gång skull. Och när det är upp till "mej själv" har jag lättare för att vara realistisk och eftertänksam över vad jag gör och vad jag känner...
Det är för mej en helt otrolig känsla som jag så himla gärna skulle vilja att varenda självskadare kände. För det är en känsla man knappt kan beskriva med ord, även om jag nyss försökte är den så mycket mer än vad som står där! Man är inte längre fångad i sej själv och i det man känner på samma sätt som innan. Så även fast jag kanske mår dåligt, så kan jag bli glad över att det i nu läget inte är lika illa som det varit. Därför var jag bara tvungen att skriva detta inlägget, för jag hittar guldkorn i mitt mående även fast jag mår dåligt!
Bloggandet får mej själv att inse saker som jag inte får ihop i huvudet! Plus att jag får dela med mej till folk som också kan ta nytta av det. Bara genom att ha gjort denna insikten mår jag redan lite bättre!
Nu ska jag ta mitt mående på allvar, sluta trycka undan det och fokusera på att göra det bästa av situationen. Lika med äta lite, kolla vänner och sedan försöka sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar