Do what you want but you never going to break me

Nu har jag suttit här och kollat igenom bilder och texter jag skrivit under den perioden då jag mådde som värst. och jag får en sån där obehaglig känsla. som att jag kollar på en helt annan människa. Jag kan inte riktigt se att det är jag fast ändå kan jag de. det är så dubbelt. och så svårt att förklara. Jag blir lite illa till mods när jag ser hur jävligt jag haft det och hur mycket jag kämpat och hur dåligt jag faktiskt har mått... Ja kan nästa bli ledsen och frustrerad som att alla känslor bara spränger i mej. Men ur denna synvinkeln kan jag inte riktigt se att det är mej det handlat om.

Men jag kan ändå känna, det påverkar mej ganska mycket när jag läser det ja skrivit och tänker tillbaka på hur jag mått. men jag kan ändå inte bli så påverkad som jag kunde bli när jag mådde dåligt. Jag kan inte sjunka ner i ett djupt hål och inte komma upp. Det är inte längre som att trycka på ett sår tills de börjar blöda utan mer trycka på ett blåmärke och känna att det är ömt. och det är så otroligt skönt. Det är nog nästan det bästa med att må bättre! att inte längre kunna ramla så långt ner i det svarta att jag får självmordstankar och bara måste hitta en desperat väg ut. Det är verkligen inte ofta det händer längre, eller det händer faktiskt aldrig längre iaf inte att jag tänker på självmord. Och det är en enorm befrielse! Ja kan lixom säga att jag mår dåligt på en normal nivå om jag nu mår dåligt. Ja mår inte längre dåligt på en sjuk nivå! Även fast det kan hända att jag ramlar tillbaka och mår dåligt på låg nivå så är det inte riktigt på samma sätt. Det är så svårt att förklara för er som mår dåligt nu, men det kommer ni själva att känna sen när ni börjar må bättre!
  
Några saker som är viktiga att tänka på när man mår dåligt som man bara måste ha med sej långt bak i bakhuvudet även fast man inte vill är :

• Du är inte ensam om att må skit, många gör det och det är många som kommer ur sitt mående!
• Pratar man inte om hur man mår blir det aldrig bättre. Spelar ju ingen roll vem du pratar med bara du pratar med nån! annars så kommer allt att kapsla in sej och bilda en stor klump som förr eller senare ändå behöver komma ut.. de blir bara jobbigare för er själva!
• Hur hemskt, hur illa, hur vidrigt det än låter... försök håll ut! gör saker som är roliga för stunden för minuten vad som helst som kan få er att må lite bättre än värst!!
• Och försök hur jobbigt det än är och hur ogärna du vill det så försök vara med folk, ha folk omkring dej som bryr sej så du inte känner dej så ensam.

Sen finns det tips och trick vad man kan göra för att inte skada sej själv. Alltid är det ju dom här "distrahera dina känslor med nått annat" det har jag alltid haft svårt för, och därför har ja provat annat. Som tex ha en isbit i handen tills den smälter... Det har funkat nåra gånger! värt att testa tycker jag! sen har jag också testat att måla med penna var på armen jag velat skada mej och när ja gjort det har det ibland lättat lite när hela min arm varit full av blåa sträck haha ;) 

Har ni egna önskningar på ämnen ni vill att jag ska skriva om eller andra frågor är det bara att mejla!  livreddmedstil@rocketmail.com

Bjuder på en dikt jag skrivit när jag mådde dåligt:

Ord hårda som sten, Slår mej tills jag blir aldeles klen.
Tårar salta som självaste havet, Att försöka dölja är det svåraste kravet.
Att hela tiden kämpa utan resultat, och bara känna självhat.
Den ständiga känslan av maktlöshet, Och väldiga längtan efter frihet.
Jag vill blunda mig igenom allt, Och bara försöka leva känslokallt.           Copyright by Emelie