Det är svårt att lita på nåt man försökt fly ifrån

Jag kan aldrig bestämma mej för en bakrund.. därför ändras den hela tiden! Vill inte den ska vara för tråkig och inte för rolig inte för oseriös men inte för seriös heller haha. Så den ändras lite då och då hoppas ni inte blir förvirrade ;)


Någonting som jag själv tycker är sjukt svårt är att lita på sig själv. Jag har aldrig riktigt kunnat göra det. Och det har resulterat i att jag mått sämre och sämre i mej själv och bara velat fly från den jag är. Jag har rätt dåligt självförtroende och är dålig på att stå upp för mej själv den jag är, vad jag tycker och vill. Och när man låter andra trycka ner en så mår man inte bra. Och jag har varit i nån slags makt kamp hela min uppväxt. Jag har bråkat mycket med kompisar för att jag aldrig hittat de som jag passar in med. Det har alltid varit en ständig kamp om vem som varit  "bäst" så att säga. Och det är många som säger att det hör till ens uppväxt att bråka med sina kompisar och känna sej utanför men utifrån mina erfarenheter så tycker jag verkligen inte det ska vara en del av ens uppväxt och utveckling att hålla på som jag gjort.
     Det är så klart ingens fel att det blivit som de blivit under min uppväxt eftersom man inte riktigt fattar och folk runt omkring inte riktigt hjälpte till och såg till att det inte hände för dom fatta nog inte heller. Eller så ville dom inte fatta eller så trodde dom bara att det va normalt. Jag vet inte men jag skyller inte på nån och vill inte pika nån med detta inlägget bara så alla förstår det.
     I vilket fall så har jag ofta och länge tvivlat på mej själv och vad jag kunnat och inte. Dels har ju det att göra med min bråkiga uppväxt och dels för att jag haft svårigheter ingen sätt tidigare. Men någonting som jag dagligen hela tiden kämpar för är att mitt medvetande ska gå i balans med mina känslor. Det är en enormt obalans där och speciellt när det gäller mej själv och mitt självförtroende. Jag vet att jag ser bra ut jag är inte tjock jag är snäll och en omtyckt person. Ändå känns det inte så. Ändå tvekar jag på mej själv. Spelar ingen roll hur många under en dag som sagt att jag har fina kläder, får nån mej att känna mej ful spelar inte de andras meningar nån roll. Jag vet med förnuftet att jag inte är ful men jag känner mej enormt äcklig och ful. Det är en lång och svår kamp de flesta går eller har gått igenom.
      Tyvärr har jag inget direkt råd till alla som går igenom det eftersom jag själv kämpar enormt med det. Men jag själv försöker mycke med att jag ska känna mej fin och känna mej omtyckt genom att umgås med människor jag vet inte skulle kunna få mej att känna mej de motsatta. För jag kan fortfarande umgås med folk som kan slänga en kommentar på "skoj" och så får dom hela mej att känna mej totalt otillräcklig och fel. Vilket jag inte dömer dom för även om det kanske inte va så smart gjort så gör alla misstag och de kommer alltid att finnas folk runt omkring en som får en att känna sej bajs. Det är bara så mycket bättre att försöka hantera det istället för att undvika människor. Hur vet jag inte men det finns säker massa sätt som funkar för var och än.

Den ständiga kampen om en balans fortsätter och mina dagar mot ett friskar liv rullar på, inte helt rakt inte helt stadigt men jag är på väg och jag vet ungefär vart jag ska!

Låt inte onödig skit påverka er! Det är så ovärt