Olika destruktiva handlingar: datorn.

Nu är klockan 11. Inte så mycket egentligen. Men den skulle lätt kunna bli när man fastnar vid datorn.
När ja mådde som sämst i omgångar älskade jag att ligga uppe hela nätterna vid datorn och försöka hitta sätt att avreagera mej som inte innehöll direkt självdestruktivitet på en fysisk nivå. Och sätt att berätta för andra att jag inte mådde bra.
Ja lyssnade på musik som skrek ut hur mycket det hatade världen och hur ont dom hade och hur ingen förstod. Det var som ett hemligt sätt, ett sätt för mej i bakrunden att förmedla att jag faktiskt inte mår bra. Musik för mej är verkligen allt. Jag lyssnar verkligen på all slags musik. Allt från där dom skriker "put me out off my misery" till där dom mixat och coolt på nått sätt sjunger " let's play a love game". Musik för mej har varit ett sätt att få ut det jag känner en liten bit. Även om ja så varit jätte ledsen till jag varit jätte glad.
I vilket fall så har jag legat nätter igenom och lyssnat på hat musik, hittat människor att prata med som varit lika destruktiva som jag och skrivit mina dikter.
Och det kan man ju tycka olika om hur vida det är okej och bra för sej själv, sitt barn eller sin kompis eller inte. Utifrån mina erfarenheter så tycker jag både det är bra och dåligt. För när jag mår dåligt vill jag på ytan inte umgås med massa människor. Vill helst bara stänga in allt och försöka låta alla andra runt mej slippa se och påverkas av vad jag känner. Men i grunden vissa gånger kan jag bara vilja att nån kommer in och stänger av datan åt mej och ber mej sätta mej ute i vardagsrummet med de andra. Någon som bestämmer åt mej och plockar ur mej ur det destruktiva. Som en omväxling. Men det är samtidigt väldigt lärorikt att få känna skillnaderna. Att få lära sig om sig själv och känna när det är dax att sätta stopp för sin egen nedåt spiral. Att kunna se vad det är som påverkar en negativt och vad som inte gör det. Dock tar detta ett bra tag innan man kommer på. Efter många nätter framför datorn och efter att min mamma tvingat mej där ifrån kan jag nu känna när det är dax att sluta och när det går för långt. närmare ungefär ett år och lite till.

Sen är det väldigt viktigt att få privat tid också. Att kunna sitta vid datorn utan att bli misstänkt för att göra destruktiva saker mot sej själv osv. Och det kan vara enormt svårt som kompis eller förälder att avgöra. Där har jag inte riktigt ett knep som kan hjälpa de flesta. Men försök känna i magen vad du tror. Och försök varva antal gånger du försöker hindra personen. Helst tycker jag du ska låta personen vara men när du i magen känner att det ballar ur så nån gång ibland kan du säga till och avbryta, för det hjälper inte du stoppar inte människan från att vara självdestruktiv på olika sätt för det finns alltid andra sätt. Tyvärr.
Nu för tiden sitter jag knappt vid datan längre. Och om jag gör det är det för att kolla Facebook eller skriva ett blogg inlägg. Men självklart kan jag fortfarande fastna i att sitta och fördriva tiden i rasande fart vid datan men utan att vara destruktiv och det är för mej väldigt skönt. Skönt att framför allt inte riktigt ha det behovet så mycket längre. Men även fast jag är på god väg upp så kommer det dagar då jag inte kan få ut mina känslor, då jag sitter vid datan och låter mej själv bara vara destruktiv men ja brukar oftast inte låta det sjunka så långt att ja sen blir så depp att jag måste skada mej själv senare.

Men en sak som verkligen alla borde veta är att även fast man är på väg upp kan man göra sne steg, och halka tillbaka en bra bit under en period men det viktigaste då är att inte tappa glöden man ändå byggt upp. Att se det som är bra och låta det bara få vara helvete just nu. För det brukar oftast gå uppåt igen. Livet förändas ju hela tiden.